Det började med en fisk

Hans första ord var mamma, andra pappa, tredje fisk och fjärde lax. Han är visst född i fiskens tecken också, om man nu tror på stjärnorna.

forts. TEMA Kommunikation, publicerad i Alingsås Tidning, tors-sönd.

Torsdagen den 28 november

Den vackraste kommunikationen

Torsdagen är min pendlingsdag, och idag blev tågresan mellan Floda och Alingsås för ovanlighetens skull intressant. Framför mig satt nämligen två tecknande ungdomar. Trots att jag pluggat teckenspråk hyfsat regelbundet under tre års tid nu, uppfattade jag på sin höjd ett ”ja” och ordet ”kallt”.

Jag älskar teckenspråket och dess fysiska karaktär. Men det är svårt att teckna, grammatiken är lika avancerad som svenskan, om någon nu trodde något annat. Det sägs att det tar minst tio år att lära sig. Jag kan ännu varken ljuga eller skämta på teckenspråk, men det befriar. När jag kommunicerar på teckenspråk blir det rakt och ärligt.

Staten bekostar tio veckors teckenspråksutbildning för föräldrar till dövfödda, eftersom det räknas som barnens första språk. Inte förrän 1981 erkändes det svenska teckenspråket som ett officiellt språk. Nu har det samma status som ett minoritetsspråk.

Min man och jag brukar utbilda oss två veckor per år på Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Eftersom Frans har fått hörselimplantat och numera är hörande, så förstärker vi kommunikationen genom att prata och teckna samtidigt. Men teckenspråket är och förblir hans första språk. Utan sina hörselimplantat, som vi tar av när han duschar, sover eller badar i havet, är han ju fortfarande helt döv.

Teckenspråket kräver total uppmärksamhet och närvaro för alla oss föräldrar på teckenkursen. Redan efter en dag är alla helt slut. Men under veckans gång händer det fantastiska saker mellan oss. Jag tror det har att göra med ärligheten, koncentrationen och för att kommunikationen sker fysiskt. Plötsligt sjunker våra axlar ner till normalnivå, bekymmersrynkor rätas ur pannorna och vi skrattar åt oss själva och varandra tills magarna värker. Under lunchrasterna sker sen viktiga samtal kring barnen och våra liv. Vi utbyter tips och erfarenheter, sorger och glädjeämnen. Viktigaste veckorna på året brukar det bli, teckenspråkskurserna på Nordiska folkhögskolan i Kungälv.

 

Fredagen den 29 november

I mellanrummen råder känslan

Frans har öppnat mina ögon för en instinktiv kommunikation som jag tror att vi människor förstått och använt tidigare, kanske sedan urminnes tider, men nu förkastat i rationalitetens tidsålder. Jag misstänker att jag, i min strävan att nå Frans i hans värld, bortom orden, har stött på en kunskap som för länge sedan är bortglömd. En kommunikation som är beroende av total närvaro.

Vår tid präglas av stress och tidspress, prestationer och mätbara mål är det som premieras och räknas. Du måste synas för att finnas. Inget fel i det kanske, men det tycks mig som få ger sig tid att stanna upp och känna efter vad som är viktigt egentligen. Vi tappar också lätt den viktiga dialogen med oss själva bland alla ”måsten”. I kommunikationen med Frans har jag tvingats stanna upp och lära mig gå på magkänslan och det instinktiva, och det har lärt mig mycket.

Vi möttes i det där mellanrummet, Frans och jag, och tillät varandra att bara vara. Vi var som nyfödda, som murmeldjur som försiktigt nosade oss fram till varandra, blinda och döva. Utan att döma eller värdera, ja faktiskt helt fria att bara vara, tog vi plats i varandras världar. Jag såg min son rakt in i hans vackra själ och han såg mig, och något som varit upprört inom mig stillades. I mellanrummet fann jag rymder av existenser. Gränslös kärlek.

Jag har släppt behovet av att få svar på mina frågor om varför Frans föddes med funktionsnedsättningar. ”Det bara blev så” – och det är en stor befrielse som har gett mig ro. Nu kan jag äntligen slappna av och istället njuta av Frans fantastiska personlighet. Jag återvänder ofta till vårt mellanrum för att hämta kraft. Det ordlösa tillståndet gör det enklare att landa i nuet, och det får mig mer solid och klartänkt. Jag blir en tydligare person även för mig själv.
Till sist: Storheten i att bara finnas sida vid sida intill dem vi tycker mest om. Det fantastiska med att skimra en stund jämte varandra utan att behöva definiera sig. Frihet, vilken gränslös frihet, som bor där.

Ovanstående är ett utdrag ur krönikan ”I mellanrummen råder känslan” . Läs hela på: www.thinktext.se/krönikor


Lördagen den 30 november

Att kommunicera med sig själv

Jag har upptäckt det livsnödvändiga i att regelbundet kommunicera inåt. Det gör mig mer närvarande, lugn och glad alla dagar i veckan. Jag vill möta livet med öppna ögon i vilken form det än må komma. På lördagar, när arbetsveckan mestadels är över, är det dags för yoga, som är ett av mina verktyg för självkommunikation. Det är Frans som har lärt mig att ta tid till det, eftersom det med honom inte finns något annat sätt att kommunicera än med total närvaro. Livet ger inte möjlighet till paus just nu. Den måste jag hitta och ta mig själv. Då är yogan perfekt.

Paradoxen är att det är när livet är som mest hektisk – då träningsperioder, teckenkurser, jobb, VAB och utredningar går in i och om vartannat, när jag förlorar kontrollen och inte hinner tänka – som jag blir som mest kreativ. Idéer och känslor sprutar när tillvaron går för snabbt. När jag har landat kan jag skapa utifrån upplevelsen och händelsen. Men först när jag funnit ro igen kan jag återta perspektiven.

Att skriva är ett annat sätt att tydliggöra livet, att försöka förstå och förklara tillvarons vändningar. Jag skriver också för att dela dessa tankar med andra i form av krönikor på min webb, thinktext.se. Just bygger jag också en fiktiv historia som tar avstamp i mitt eget liv.

Romanen jag skriver på är en metafor för livet och dess utmaningar, sett ur Frans perspektiv. Arbetsnamnet är “En del av Frans”. Den handlar på ett plan om att se på kris eller det okända som något naturligt, som en naturlig del av livet. Gör man det så öppnar sig nya världar. Livet blir magiskt. Om vi undviker att fly från det vi inte känner till eller är rädda för så blir det en fantastisk utgångspunkt för självutveckling och spänning. Jag är övertygad om att både skrivandet, och omvänt, att få läsa om andra människors erfarenhet, har en läkande potential.

Egen-dialogen, precis som skrivandet, får ta den tid det tar. Där finns inga deadlines att hålla, den kommunikationen blir aldrig färdig. Kommunikationen med mig själv pågår livet ut.

 

Söndagen den 1 december

Det började med en fisk
Kommunikation som uppstår ur lust och glädje skapar bästa möjliga utvecklingspotential.
I Frans fall betydde det att bygga på blötdjur. Hans första ord var mamma, andra pappa, tredje fisk och fjärde lax. Han är visst född i fiskens tecken också, om man nu tror på stjärnorna.

Tidigt upptäckte jag hans dragning till fiskar och baserade därför mycket av den första kommunikationen kring detta. Vi hälsade på delfiner, vi badade ofta och kikade i allehanda böcker som handlade om vad man hittar för liv i havens djup. Universeum och Naturhistoriska museet blev som våra andra hem under en period, så ofta var vi där. Jag vet inte hur många plastfiskar han har tuggat upp, den gode Frans. Vi åt mycket fisk också, men det är en annan historia.

Söndag är pausdagen. Den dagen då vi hittar på något kul. Fortfarande åker vi ofta till Naturhistoriska museet i Göteborg, det är en given plats för alla som fascineras av stora hajar och valar. Förra söndagen gick Frans flera varv runt valen med kryckorna med vår hjälp.

Jag tänker att det är så fint att vi genom kommunikationen provar vi oss fram. Vi upptäcker genom att sätta ord på det som just vi älskar. Denna lust och glädje är en av drivkrafterna som tar oss vidare. Den goda och lustdrivna kommunikationen skapar entusiasm och gör oss liksom…framåtvända. Jag tänker att man alltid borde utgå från glädjen, från det man tycker mest om. Börja där. Sen går resten av utvecklingen av bara farten.

Idag är det första advent. Nedräkningen mot jul har börjat. Tid för eftertanke och tända ljus. Tack för att jag har fått dela mina tankar och ord med er som läser alingsastidning.se. Hoppas att ni fått ut lika mycket som jag. Ha en fortsatt skön söndag!

Bästa hälsningar Maja

Frasse&Maja

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>