Det sitter en ängel på din axel

Utdrag:

Han satt på ett moln. Fötterna dinglade fram och tillbaka, följde lekfullt den ljumma vindens egen rytm. Solens strålar smekte hans lockiga hår och fickde ljusareslingornaatt reflektera guld. Runtom honom var himlen blå. Hans lilla uppenbarelse tycktes fullkomligt bekymmersfri och harmonisk. Men sinnet var uppfyllt av en stilla undran över vart på jorden han skulle landa nu.

– Samuel…

Han sträckte på ryggen och spetsade sina små öron. Den mäktiga ängeln seglade fram och tillbaka ovanför hans huvud. Aurora mätte säkert två och en halv meter mellan vingspetsarna. Hon var vackrast av dem alla med sin stolta raka näsa, rena anletsdrag och ögon som glittrande av regnbågens alla färger. Aurora kunde övertala vem som helst till vad hon än önskade med en endaste blick. Av någon anledning gjorde Samuelskillnad för henne; mot honom var hon snäll, ville väl.Aurora hade tagit hans rena väsen till sig som en mor och älskade honom precis så. Kanske också för att stunden på molnet var begränsad. En mellanlandning var alltid kort.

– Samuel, ropade Aurora igen. Kom med, jag vill visa dig något.
Han förstod vad tonen i hennes röst betydde. Hennes intention var att locka honom bort från sin trygga plats och in i en lek han inte ville. Det brukade starta så. Änglarna älskade sina lekar. Samuel rös till. Även om kroppen hans var ett barns, så var själen gammal. Honomlurade man inte så lätt.

(…)