Om Maja Theorin

Du kom till mig och du fick mig att växa…

Min son Frans föddes dövblind (ett öga, helt döv), med CP-skada och autism. Diagnoserna fungerar som en utgångspunkt för att förstå Frans och hans behov när vi föräldrar ska stötta honom och hans utveckling på bästa sätt.

Själv är jag utbildad radiojournalist, projektledare och numera kommunikationsstrateg till yrket. Jag jobbar också delvis som arbetsledare och personlig assistent.

Passionen för berättandet, sagor och det skrivna ordet har funnit med sedan barnsben. Det började under sommarmorgnarna på lantstället, då min mamma varje dag läste högt ur en bok med nordiska folksagor. Det var magi! Högläsningen inspirerade mig till att börja sätta ihop mina egna historier; skriva små böcker och sagor som senare utvecklades till noveller och poesi.
Långt senare, under en föreläsning av Jonas Gardell under gymnasietiden, insåg jag kraften i allas våra livsberättelser och förstod att dessa till och med kunde förändra liv.

Att få barn är alltid en gåva…

…men de svårigheter och kaos jag plötsligt ställdes inför var jag helt oförberedd på. Också var jag oförberedd på de starka lyckokänslorna som följde i farvattnet av samma svårigheter. Frans är den finaste jag vet, och jag lär mig massor varje dag i hans närhet.

Men hur kommunicerar man med sitt barn som varken hör eller ser? Hur stöttar man sitt barn som inte kan ta sig fram för egen kraft? Och hur gör man när de upplevelser ens barn har av världen är totalt förvirrande? Jag fick ta världen till Frans, han kunde inte nå den själv.

Ingen är ensam. Nätverket är allt.

Då, när allt var nytt för mig som funkisförälder, var samtalen med andra föräldrar till barn med funktionsvariation i samband med läger, träningstillfällen och utbildningar helt ovärderliga. Att få höra andras berättelser; problem såväl som lösningar, bidrog till att jag kände mig mindre ensam. Vetskapen att det fanns fler som hade det som oss och att det gick bra – i stunder av själslig skörhet betyder det allt. I mötet med andra funkisföräldrar fick jag också massor många bra och konkreta tips som tog oss vidare. Sådant inspirerar.

Nu är han snart tonåring, Frans, och läget är ett annat. Kaoset har ersatts av metodiskt arbete, struktur och glädje.

Jag har skrivit en bok. Texterna i den är mitt sätt att ge tillbaka till nätverket.

Även om jag i första hand riktar mig till andra föräldrar som har barn med funktionsvariation, tror jag att de flesta kan känna igen sig i mina texter. Livet är i fokus, människan är i centrum här. Jag behandlar generella teman kring bemötande, värderingar, mänskliga rättigheter, olika känslor som kommer då man känner sig orättvist behandlad men också om det där hur man kan hitta glädjen på oväntade ställen, till och med mitt i ett kaos. Funkisföräldraskapet har gett mig tillåtelse att växa som människa och det är vad jag skriver om.