Veckans blogg i Alingsås Tidning fredagen den 29 november:
Frans har öppnat mina ögon för en instinktiv kommunikation som jag tror att vi människor förstått och använt tidigare, kanske sedan urminnes tider, men nu förkastat i rationalitetens tidsålder. Jag misstänker att jag, i min strävan att nå Frans i hans värld, bortom orden, har stött på en kunskap som för länge sedan är bortglömd. En kommunikation som är beroende av total närvaro.
Vår tid präglas av stress och tidspress, prestationer och mätbara mål är det som premieras och räknas. Du måste synas för att finnas. Inget fel i det kanske, men det tycks mig som få ger sig tid att stanna upp och känna efter vad som är viktigt egentligen. Vi tappar också lätt den viktiga dialogen med oss själva bland alla ”måsten”. I kommunikationen med Frans har jag tvingats stanna upp och lära mig gå på magkänslan och det instinktiva, och det har lärt mig mycket.
Vi möttes i det där mellanrummet, Frans och jag, och tillät varandra att bara vara. Vi var som nyfödda, som murmeldjur som försiktigt nosade oss fram till varandra, blinda och döva. Utan att döma eller värdera, ja faktiskt helt fria att bara vara, tog vi plats i varandras världar. Jag såg min son rakt in i hans vackra själ och han såg mig, och något som varit upprört inom mig stillades. I mellanrummet fann jag rymder av existenser. Gränslös kärlek.
Jag har släppt behovet av att få svar på mina frågor om varför Frans föddes med funktionsnedsättningar. ”Det bara blev så” – och det är en stor befrielse som har gett mig ro. Nu kan jag äntligen slappna av och istället njuta av Frans fantastiska personlighet. Jag återvänder ofta till vårt mellanrum för att hämta kraft. Det ordlösa tillståndet gör det enklare att landa i nuet, och det får mig mer solid och klartänkt. Jag blir en tydligare person även för mig själv.
Till sist: Storheten i att bara finnas sida vid sida intill dem vi tycker mest om. Det fantastiska med att skimra en stund jämte varandra utan att behöva definiera sig. Frihet, vilken gränslös frihet, som bor där.
Ovanstående är ett utdrag ur krönikan ”I mellanrummen råder känslan”, nu publicerad i min nya novellsamling. Läs mer på: www.thinktext.se
Senaste kommentarer