Veckans blogg från Alingsås tidning 27 november:
Med tanke på vart livet fört mig är det inte så konstigt att jag är en av dem som driver tillgänglighetsfrågan kring information och kommunikation i min yrkesroll. Tidigare jobbade min kollega Robert ensam med det, men nu är vi två.
Efter att ha gått en veckas utbildning i språkformatet Lättläst på det statliga Centrum för Lättläst har jag förstått att detta att skriva enkelt och tydligt inte bara är svårt – språkformatet gör dessutom att vissa känner sig provocerade.
Jag tror att om fel person läser en Lättläst text, kan hen känna sig förminskad, fördummad. Som om någon klappar en på huvudet så där. Som om man vore ett barn. Men det är också så att Lättläst-formatet är rakt på sak. Det finns inget utrymme för tomma floskler eller vackra omskrivningar i Lättläst. Det är rakt på sak som gäller och det betyder i själva texten att avsändaren måste ta ansvar för det som skrivs/sägs/bestäms.
Lättläst behövs om vi ska upprätthålla demokratin ur ett språkligt och kommunikativt perspektiv. Undersökningar visar att så många som 25 % av Sveriges vuxna befolkning är i behov av Lättläst. Om den procentsatsen stämmer, betyder det strax under 10 000 alingsåsare.
Språklagen som kom 1 juli 2009 ändrade och moderniserade språkbruket för Sveriges kommuner. Syftet med lagen är bland annat att värna det svenska språket och ge en utgångspunkt för svenskans ställning och användande. Paragraf 11 reglerar till stor del mitt jobb. Den lyder: ”Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.”
På Alingsås kommun är det Klarspråk som gäller i all textkommunikation – både på webb, i pressen och för trycksak. Lättlästformatet jobbar vi för att använda vid behov för de som behöver. Målgruppen är då personer som av någon anledning inte kan ta till sig innehållet i en vanlig text. Det kan bero på dyslexi, funktionsnedsättning, att man är nyanländ svensk eller äldre. Självklart bör alla få en chans att förstå både sina rättigheter och skyldigheter.
Senaste kommentarer